…med ”en workshop i Burträsk” (åttonde dagen)…

…att efter en rejäl och en lång föreläsning (om andra saker än denna process) fortsatte uppvärmningen och sedan resten av dagen med att Micke gick omkring mellan grupperna medan de fortsatte lägga ihop handlingar och rörelser. Mickes tanke var att deltagarna verkligen skulle få tiden att jobba grundligt, något de flesta kände sej svältfödda på.

Alla grupperna hade sina egna processer. Vissa var väldigt noggranna, jobbade steg för steg och vägde varje rörelse på guldvåg, medan andra snabbt lade ett grovt partitur som de senare förfinade och mejslade ut. Några satt väldigt länge och skrev på sina handlingsmanus och när de slutligen kom upp på golvet gick det väldigt snabbt att hitta rörelser och dynamik till partituret. Ytterligare andra behövde rekvisita and scenografidelar för att hitta lyckas få till sitt partitur och några plaskade hejvilt med vatten.

Några av de fällor grupperna fastnade i var bland annat att när de ska börja göra ett rörelsepartitur av handlingsmanuset hade de kvar textmanuset så mycket i huvudet att de börjar jobba utifrån texten istället för handlingarna. På så vis var de tillbaka i att illustrera texten med rörelse.
Andra hamnade i en sorts låtsasprat. De lämnade luckor bland rörelserna, som för att få plats för text. Det blir som om de står och pratar mellan rörelserna. Det är inte längre handlingar drivna av en vilja vi ser, utan illustrationer av handlingar.
De kan också göra gester som blir till tecken, för att det saknas ord. Det blir ju på det sättet ingen större skillnad på om de utgår från texten efter som de byter ut texten mot ett ”teckenspråk”.
Mycket av dessa missförstånd kommer sej av att deltagarna inte riktigt begrep eller misstolkade idén med ett handlingsmanus. De vill antingen sätta en handling till varje replik, som för att översätta repliken till en handling (vilket också gör att bara den som för tillfället talar har en handling), eller så skeenden och färdigtolkade scener istället för handlingar och på så sätt utgå ifrån hur partituret kommer att se ut utifrån, om de inte bara gör passiva eller yttre handlingar.

Ett annat problem är att vissa deltagare inte gör sina handlingar utan bara antyder dem. De kan till exempel röra sej om någon som tar ett steg mot någon och anser att det är att köra ut denne. Problemet blir att det här steget inte betyder någonting för någon annan än den som gör det därför att det inte är effektivt. Det saknas et uttalande i samband med rörelsen typ: -” Stick!”.
De rörelser som läggs in i partituret måste vara effektiva istället för att bara antyda den inre handling som de ska utföra annars kommer åskådaren att sakna text. I det föregående exemplet förutses det att steget mot personen som skall köras ut ackompanjeras av ett ord, typ: stick.  Micke brukar då föreslå deltagarna att försöka tänka som en femåring. De antyder inte. De flyttar heller sin antagonist själv än att bara antyda någonting som bara kanske förstås.

Detta är en del från en serie på tio workshopdagar som gick av stapeln hos Teaterlinjen på Edelviks folkhögskola i Burträsk.
Följ hela workshoppen här:
Inledningen Första dagenAndra dagenTredje dagenFjärde dagenFemte dagenSjätte dagenSjunde dagenNionde dagenTionde dagen

Comments (0)

› Kommentera här.

Kommentera

Allowed Tags - You may use these HTML tags and attributes in your comment.

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> <img src="" alt="">