…med ”en workshop i Burträsk” (tredje dagen)…

…att de nu kommit till en del i processen som blir rätt trist för Micke. Det är då deltagarna måste få tid att själva jobba och pröva sej fram.

Dagens övningar började med att deltagarna fick visa vad de gjort i läxa. Det blev rätt intressant.
Efter det att varje grupp visat sitt partitur fick de övriga deltagarna berätta vad de såg för historia.  De hade då inte hört vad partituren skulle handla om. Grupperna som hade spelat fick ta till sej vad av deras historia som gått fram och vad som var tveksamt, obegripligt eller vad de övriga deltagarna hade missförstått.
Micke behöver kanske inte nämna att resultatet vart minst sagt varierat. Många spelade känslor, de stiliserade till obegriplighet, de över- eller underdrev rörelsedynamiken o.s.v. Men de stora dragen i de flesta berättelserna gick ändå fram.
Grupperna fick nu gå tillbaka och jobba vidare på vad de hade hört varit obegripligt, tveksamt eller vad som inte gick fram. Samtidigt gick Micke från rum till rum och hjälpte till.

Det han i stort sett gjorde var att förklara att varje detalj i partituret måste vara byggd på en vilja som i sin tur skapar en handling och att denna handling skall utföras så effektivt som möjligt genom dynamiken. Denna handling ska vara en aktiv, direkt, ”inre” handling.
Med ”aktiv” handling menar Micke att handlingen ska gå att utföra. Det rör sej alltså inte om handlingar som att sörja, hata, eller att bli eller att vara någonting. Med en ”inre” handling menar han helt enkelt att det inte är den handling publiken ändå ser, som att gå, sätta sej, sträcka sej efter något eller ta någon i hand.
När nu handlingarna väl var hittade gällde det att hitta den effektivaste dynamiken för att uttrycka detta. Till exempel om någon valde att gå emot någon för att hota denne kanske den valde att göra detta med mycket muskelkraft, ett tempo som ökar, medan samma rörelse skulle bli att tigga om man valde att istället använda mycket mindre kraft, långsamt och små rörelser. Tanken är nu inte att göra alla rörelser till väl inprogrammerad exercis och skådespelaren till en robot, utan att låta dynamiken vara till hjälp och stöd då skådespelaren behöver det.
Det är däremot inte någonsin fråga om att spela känslor utan handlingar.

Fram på eftermiddagen återgick de till Inledningsserien. Denna gång var det en fortsättning på förra gången då de införde rörelsedynamik på en extrem nivå i träningen. Då började dynamiken utifrån. Nu började de istället med att alla deltagarna fick gå runt i rummet och erinra sej hur det känns i kroppen att uppleva en känsla, att hitta var i kroppen denna känsla sitter för att sedan låta den öka och sprida sej i kroppen. När kroppen inte längre förmår att härbärgera denna känsla kommer den ut i Inledningsserien. De jobbade med ilska, sorg och glädje, i den ordningen.
När de nått fram till Inledningsserien jobbade de(som alltid) med sina kamrater. De använde kamraterna till att ge sin känsla till. Dynamiken blev naturligtvis intensiv.
Samtidig som de gav allt de hade av yttre dynamik och inre innehåll i rörelserna måste de också hinna registrera sin egen och de andras dynamik, se hur den förändrade rummet och relationerna på golvet. Tanken var bland annat att tydliggöra hur det inre och det yttre hör ihop.

Sedan tillbaka till sina partiturer igen. Deltagarna visade partituren igen och åter fick åskådarna berätta vad de hade sett. Och nu visade det sej att historierna hade blivit betydligt tydligare.
Grupperna fick nu också berätta vilka deras tre meningar var som de byggde historierna på.

Läxan till nästa dag blev att sätta text till partituren.
Micke hade med sej nonsenstexter (tagna från en språkkurs i franska från 1912) som han delade ut i grupperna. De var inte uppdelade i vem som säger vad eller hur långa varje replik var. Och även om de var nonsens så hängde de ihop. Här är ett exempel:
”Det är kallt
Det är gråkallt
Vädret är stadigt
Det är blitt
Det är ett hundväder
Det är sådant väder att man inte skulle vilja släppa ut en hund
Blir det vackert väder idag?
Det ser ut att bli vackert väder
Det ser ut att bli fult väder
Det blir fult väder
Det blir åter vackert väder o.s.v.”
Nu skulle deltagarna först dela upp texterna och sedan lägga in de till sina partitur.

Detta är en del från en serie på tio workshopdagar som gick av stapeln hos Teaterlinjen på Edelviks folkhögskola i Burträsk.
Följ hela workshoppen här:
Inledningen Första dagenAndra dagenFjärde dagenFemte dagenSjätte dagenSjunde dagenÅttonde dagenNionde dagenTionde dagen

Comments (0)

› Kommentera här.

Kommentera

Allowed Tags - You may use these HTML tags and attributes in your comment.

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> <img src="" alt="">