…med tjejer i Commedia dell’Arte (Dramaten-talet del 1)…

…att han har hållit ett föredrag om Commedia dell’Arte idag och framåt på Dramaten, tillsammans med Inga Lewenhaupt och Björn Granat i regi av Lennart Grafström. Micke tänkte att han kunde passa på att dela föreläsningen här på bloggen. För att det inte ska bli för långt delar han upp det Se gärna del två, tre, fyra, fem eller sex också). Detta är den första delen:

Tjejer i Commedia dell’ Arte.

Ett av de ställen där Commedia dell’Arte växer mest idag är på teaterskolor, där det i stort sett går c:a 80% tjejer. De vill sällan nöja sej med att spela de få kvinnoroller som finns i Commedia dell’Arte. De vill spela i mask.
Det är ju intressant eftersom Commedia dell’Arte under renässansen var den enda teaterform i Europa där kvinnor var tillåtna att stå på scenen.

HÖR UPP! Det har aldrig förut funnits någon tradition någonstans på jorden där kvinnor har burit mask. Det har funnits män i mask som spelat kvinnor, men aldrig kvinnor i mask. Det gör ju denna rörelse extra intressant.

Ett sätt att lösa detta (förutom att tjejer spelar killar förstås) är att feminisera killmaskerna. Det är ganska enkelt vad gäller olika zanni-masker, som inte är lika sexuella i sin karaktär. Arlecchina och Pulcinellas fru är ju dessutom redan traditionella masker.
Det blir mer problematiskt med Pantalone och Capitano som exempel. Commedia dell’Arte med sitt ursprung ur bl.a. majriterna har en stark sexuell attityd och dessa masker är tydliga representanter för det manligt sexuella. En Pantalona eller en Capitana blir lätt löjliga eftersom de inte har någon förankring i varken historiska personer eller som inre stereotyper (Jag vill inte prata om arketyper här).

Dell’Arte International School of Physical Theatre i Kalifornien har man t.o.m. skapat en egen mask: Stupina. Hon kommer från Stupino en mask som i sej skapades av Gina Bastone, från Circus du Soleil, ur Coviello efter ett missförstånd.

Micke brukar lösa problemet, då det behövs, antingen med att byta kön på ensemblen eller om det går bara använda tjejer i ensemblen och således låta tjejerna spela både kill- och tjejmasker. På så sätt skapar han en ny omvänd värld i karnevalens anda.

Men det kanske mest intressanta sättet att förhålla sej tycker Micke är att istället utveckla de tre klassiska tjejmaskerna (Servetta, Signora och Innamorata).
Servettorna kan utvecklas till att bli mer specifika karaktärer:
Smeraldina – som den ständigt ängsliga och oroliga
Flaminia – som den temperamentsfulla, en fullvuxen Lilla My
Columbina – som smart och flirtig
Franschescina – som den med sunt bondförnuft som är trött på dumma karlar.
Signororna är ju redan traditionellt uppdelade i de äldre bordellmammor eller någon gång gifta husfruar och de yngre prostituerade eller kurtisaner.
Innamorati kan med fördel spelas efter de typer av tonåringar vi har runt i kring oss idag, östermalmsflickan, kickersbruden, hästtjejen, plugghästen o.s.v.

Comments (0)

› Kommentera här.

Kommentera

Allowed Tags - You may use these HTML tags and attributes in your comment.

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> <img src="" alt="">