…med den vulgära komedins uppkomst i Sverige…

…att inte fanns någon egentlig hovteater i Sverige förrän vid kristendomens införande, inte ens i dess
enklaste skepnad. Men för att bevisa att det är så det ligger till måste han stödja sej på forskning om internationell tidig teater, om teaterhändelsen som ett vitt begrepp med föreställande lekar och tidiga processioner.
De grekiska orden teater och drama fanns ju inte i Sverige förrän grekiskan kom hit med kyrkan. Istället användes just ordet ”leikr”, som betydde alltifrån religiösa riter, sport, drama och musik till krig och kärlek. Och nog känns det närmare vad det egentligen handlar om än det grekiska: teater = skådeplats eller drama = handling.
Så är det också leken och glädjen att härma som är teaterns grund. Liksom barnen härmar, härmade de vuxna jägarna sitt byte, i kollektiva jakt- och djurscener, men utan att för den skull nödvändigtvis gestalta själva handlingen – alltså dödandet av djuret.
Psykologiskt får detta samma funktion som i barnens lekar i det att det ger modet och styrkan för jägaren att själv sedan utföra jakten.
Teatern blir magisk eller kultisk ungefär när riten börjar innehålla själva dödandet av bytet. Hux flux får teatern en mer praktisk uppgift i samhället och ska sörja för god jakt, ymnig skörd, att barnen blir goda och fertila vuxna, hålla onda andar borta o.s.v. Den magiska, eller religiösa, riten sker t.ex. genom att deltagarna tillsammans betvingar ett totem för att kunna nedlägga ett byte, genom att i dans, rytmer och gestaltande skapa illusionen av nedläggandet av detta byte.
I Nordnorge kan man hitta kultiska älghuvuden i sten och hällristningar med dansande människor i mask från stenåldern, för en sisådär 4000 – 3000 år sedan.

Då samhället börjar specialiseras och hierarkiseras, gäller det också teatern. Det är här hovteatern först skiljer ut sej. Riterna blir inte längre kollektiva. Shamanen, prästen eller kungen, som fått sin makt av gudarna, leder riterna i rollen som deras representant.
Riterna slutar upp att tvinga gudarna istället blir det böner och offer. Via trans, sång, rytmer och illusionskonster blir riten länken till en annan ”verkligare”, helig verklighet.
I och med samhällets hierarkisering blir också denna hovteater exklusiv. Den spelas av och för en utvald elit, kvinnlig och manlig teater hålls isär i initiations- jakt- skörde- fruktbarhets- och andra riter och även skådespelare och publik skiljs åt, så att publiken får en passiv, icke-deltagande roll.
Hovteatern behandlar konflikter mellan individer och/eller individ kontra kollektivet. Den strävar att stötta och legitimera samhällseliten och gör dessa konflikter till ”eviga”.

Den folkliga teatern, eller den vulgära komedin, däremot är enklare och direktare, den uppstår ur en ursprunglig klangemenskap. Dess uppgift är att förlöjliga och detronisera det ”eviga” för att ge plats för en öppen hållning till världen.  Istället för individer och effektfullt uppbyggda konflikter fokuserar den folkliga teatern och den vulgära komedin på spontanitet och karaktärer eller masker och komiken har alltid varit viktig.
Enligt Bakhtin, som visserligen talar om medeltiden, var skrattet motorn inte bara i teatern och lekarna, utan i själva grundhållningen till livet hos vanligt folk. Han talar också om ”det materiellt-kroppsliga nedre” som något muntert, det står för liv, återfödelse, befruktning, förnyelse och välmåga. Det är också i den myllan den vulgära komedin har sina rötter.

Man kan också läsa den folkliga teaterns historia i den grekiska mimen, en historia som sträckt sej från långt innan 500-talet f.Kr, då den officiella grekiska teatern föddes, till idag. Det var böndernas, slavarnas och proletariatets teater, med ett persongalleri av horor, tjuvar och småhandlare som stod långt under både tragedins kungar, hjältar och gudar och komedins löjliga men vanliga hederliga medborgare.
Den grekiska mimen har också en direkt koppling med fördionysiska fruktbarhetsriter, med sina feta magar, breda rumpor och stora fallosar. Här visar sej också likheterna med fallosarna på våra hällristningar.

Comments (0)

› Kommentera här.

Kommentera

Allowed Tags - You may use these HTML tags and attributes in your comment.

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> <img src="" alt="">