…med vulgär komedi och Anthony Caputi…

…att det börjar bli dags att formulera den mer på allvar efter som han utgår från den i väldigt mycket som han skriver här på bloggen.

Med vulgär komedi menar Micke den teaterform som är den äldsta vi känner till i Europa, långt före den grekiska tragedin och som direkt härstammar ur ritualen och festen. Den är vulgär både i bemärkelsen folklig (lat. Vulgaris) och i bemärkelsen skabrös, oanständig, då den lever upp till båda innebörderna. Stiliserad och större än livet är den vulgära komedin en energisk, grovkornig spegel av det dagliga livet, som innehåller all scenisk tänkbar verksamhet.
I dag ser vi den vulgära komedin på gator och torg, i Chaplins filmer, i burlesker, hos Kalle Anka, clowner, i roliga historier, Commedia dell’Arte, revyer och farser bland annat.
Själva formuleringen har Micke tagit från Anthony Caputy och hans bok ”Buffo – The Genius of Vulgar Comedy”. Caputy anser att den vulgära komedin kan definieras genom sex grundläggande beståndsdelar:

  • Den komiska, dramatiska kampen, mellan ungdom och åldrande, man och hustru, karnevalen och fastan m.m. Detta är själva konflikten i de allra flesta komiska uppsättningar.
  • Detroniserandet av den äldre mannen. Det är patriarken som alltid förlorar på slutet, som i vartenda Molièredrama, den äldre mannen som representerar ålderdomen måste dö och lämna plats för ungdomen, i karnevalens anda.
  • Den sexuella föreningen mellan ungdomarna, med ursprung ur majfesten och andra fruktbarhetsritualer. Det ”happy end” som kommer av att de rätta paren får varandra efter att ha kämpat mot olika hinder.
  • Dumhet, djurlikt och amoraliskt beteende, drivet av lust eller hunger. Här finns upptåg, fadäser och tokerier som man bl.a. ser hos Bröderna Marx eller Nils Poppe.
  • Förvandlingar, som kärleksdrycker, magi, utklädsel m.m. Detta ligger nära vårens fruktbarhetsritualer, där naturen återuppstår.
  • Frenesi. Det är den kraft och det tempo i en föreställning som driver publiken till gapskratt och får den att släppa alla krav på realism, som i ”Pang i Bygget”

Kompani Komedi i Gera, Tyskland.

En annan person som spelar stor roll för den vulgära komedin är Michail Bachtin. Han var visserligen litteraturforskare, men har med sin bok ”Rabelais och Skrattets Historia” definierat inte bara skrattkulturen som den vulgära komedin är sprungen ur utan också inringat komiken i sej.
Han talar bland annat om ”det materiellt-kroppsligt nedre”, ”torgets språk”, ”den muntra sanningen” och ”den ambivalenta världsbilden”.
Mer om honom i nästa inlägg.

Det här är ju den genre som Micke i mest jobbar med. Läs lite mer om vad han gör HÄR.

Comments (0)

› Kommentera här.

Kommentera

Allowed Tags - You may use these HTML tags and attributes in your comment.

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> <img src="" alt="">