…med vulgär komedi och Magdalena Ribbing…

…att de är helt överens om civilisationens ursprung ur leken, maten och festen.  Liksom djuren, börjar människan att leka så fort hon för tid över från att skaffa mat. Leken manifesterar gruppens gemenskap och överflöd. Och när detta ritualiseras blir leken till fest. Man umgås vid särskilda tider på särskilt sätt, utanför vardagen.
Magdalena Ribbing skriver i DN 9/6-2011:
Själviskheten i att roffa åt sig kan med tiden ha fått samsas med nöjet i gemenskapen. Att kunna bort­se från sin egen behovstillfredsställelse är en del i evolutionen.

Leken är också en utbildning, i t.ex jakt, uppförande eller parbildning, även det inte var målet med leken. Medlet för utbildningen är dock gestaltning. Genom att tillsammans spela upp jakten, scener ur den gemensamma historien eller symboliskt tvinga gudarna till en bättre skörd, stärker man de gemensamma banden, lär sej nödvändiga beteenden och har förtvivlat roligt.
Se också: den vulgära komedins uppkomst i Sverige eller del 2 av samma rubrik.

Problemen börjar först när man börjar tillbe gudarna istället för att betvinga dem. I samband med det börjar kungar, klanledare, präster och shamaner att ta plats som ”guds utvalda”. Debörjar då också leda eller utföra ritualer till ”gudens ära”. Och vipps har man skapat embryot till en hovteater.
Den vulgära komedin däremot lever kvar i den gamla gemensamma, demokratiska festen. Den har utvecklats tillsammans med sin publik, inte inför en publik. Den undervisar inte – den utbildar, den representerar inte – den deltar, den roar inte – den gapskrattar.

Comments (0)

› Kommentera här.

Kommentera

Allowed Tags - You may use these HTML tags and attributes in your comment.

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> <img src="" alt="">

Pingbacks (0)

› No pingbacks yet.