« Posts tagged August

…med Nya Spöksonaten på Moment Teater…

…att det var det bästa, viktigaste och roligaste han sett på teater på mycket, mycket länge.
Han skriver inte detta som en recension. Faktum är att han inte hade tänkt sej att använda bloggen till recensioner, även om det kommer att komma ett undantag i veckan då han är bjuden till Tur Teatern och deras föreställning av Frankenstein.

Men faktum är att han blev så positivt överraskad efter att ha varit på ett genrep av Nya Spöksonaten. Nu är det så att Micke redan från början är hiskeligt förtjust i Moment:teaters uppsättningar. De har alltid varit roliga, innovativa och lekfulla.
Men denna föreställning är dessutom så otroligt, ursinnigt angelägen. Man har genom Strindbergs Spöksonaten lyckats analysera och gestalta Sveriges politiska historia de senaste tio åren och bakåt. Parallellerna mellan Sverige och Spöksonaten, Hummel och Reinfeldt, Mumien och Palme o.s.v. blir självklara och hela Svenska nytidshistorien blir bara tydligare sett genom Strindbergs ögon.
Historien blir också så tydlig genom att man verkligen får tid att gå igenom allt vad som hänt i politiken de senaste åren. Jag som trodde den svenska politiska teatern var så nattstånden.

Sen blir det ju inte sämre för att hela föreställningen spelas i den ”Momentianska”, förtjusande estetik de alltid briljerar i.

…och föresten svaret på frågan är: Nej, Micke har inte blivit mutad att skriva detta. Han tycker så här.
Och så här skrev pressen:
SvD, DN, Kulturnytt, nummer.se,

…med VT 2011 med Kulturamas teater 1…

…han tänkte publicera en trailer från denna föreställning också. Den ligger ute i sin helhet (c:a 1 timme) för den som vill och orkar se hela. Klicka bara HÄR (man måste scrolla ned en liten bit).

Föreställningen var ett collage av texter från bl.a. August Strindberg, Lars Norén, Jim Cartwright, Tennessee Williams, George David Weiss och Bob Thiele och egna scener.

…med Den Fredlöse av August Strindberg…

…att det var en pjäs han satte upp med sina elever på Kulturama VT 2011, ett litet rum på femte våningen.

Det är en av Strindbergs ungdomspjäser och utspelar sej i original på Island på 1100-talet, men i Mickes version kan man nog säga att den kan utspela sej lite här och var…
Här kommer i all fall en trailer från föreställningen. Håll till godo.

…att ”Jag Drömmer – Alltså Dör Jag”…

…sattes upp med Teaterstudions ettor, 2006, på Kulturama. Det var en collageföreställning, byggd på texter av Pär Lagerkvist, August Strindberg, Tom Lehrer, Michail Bulgakov, egna improvisationer och idéer, med mycket inspiration från surrialism och dada.

…att halva avslutningsföreställningen VT 2011…

…med teaterettorna på Kulturama nu finns här att kolla in. Det är den delen av uppspelet som Micke ansvarade för, den andra delen stod Lena Carlsson för. Han lägger upp den här på bloggen lite som en ursäkt för att han inte har skrivit på ett tag.
Han har varit uppe i Norrland och jobbat på Edelviks folkhögskola i två veckor. Där har han gjort en workshop som grundar sej i arbete med rörelsepartiturer. Den workshopen kommer han att lägga ut här i sin helhet så snart han har redigerat den en smula.

Hur som helst, uppspelet här nedan blev en collageföreställning med texter från bland annat Lars Norén, August Strindberg, Jim Cartwright, Mattias Andersson, Tennesse Williams och egna improvisationer. Den var från början tänkt att koncentrera sej runt rädsla som ett tema.
Det är hela den första delen av uppspelet som ligger här. Det är drygt en timme långt.

Micke har redan lagt ut föreställningen på sajten också. Gå gärna DIT också. Där finns det mer videoklipp att se.

…att när vädrets makter säger sitt…

 

Torfinn och Orm

…är det lika bra att foga sej. Det var tänkt att de skulle börja repa en utomhusversion av den klastrofobiska versionen som gjordes på Kulturama av Strindbergs ”Den Fredlöse”. Men, men, men… en snabb koll på yr.no visar att väderet inte kommer att bli något vidare till nästa helg då det ska vara färdigt.

 

Kompani Komedi på turné

Istället ska Micke och hans elever repa ihop en liten Commedia dell’Arte-föreställning på c:a 20 minuter. Föreställningen ska vara klar till nästa helg . Allt är ännu så länge i sin linda så det blir mer information lite längre fram.

Förutom det blir det premiär för Mata Hari – Handelshögskolans spex 2011, som Micke har varit högeligen involverad i. Det blir på tisdag den 17/5 kl. 19.00 på Maximteatern, sen spelar spexet på onsdag och torsdag också.

…om ordet på teatern…

 

Micke undervisar.

…att man gärna, särskilt i teaterkretsar, talar om att
hur lite orden betyder i kommunikationen (oftast talar man om en 3 – 4%) då vi
talar med varandra. I stället består det väsentliga i hållningar, gester,
avstånd till varandra, attityder, tonhöjd, tempo o.s.v. – alltså kroppsspråk
och tonfall.

Men väldigt få, även i teaterkretsar, verkar dra konsekvenser av detta. Det
vanliga är att man, då man gör en uppsättning, endast söker efter vad man vill
förmedla via texten. Rörelsen och kroppsspråket blir istället en slags
förlängning av ordet. Alltså rena motsatsen till idén om att orden bara är en
liten del av kommunikationen.

Problemet med att bara låta orden ta den plats de har i kommunikationen kommer
sej av att texten, d.v.s. dialogen eller monologer, är det enda, med undantag
från scenanvisningarna, som författaren har att berätta sin historia med, menar
Micke. Man utgår helt och fullt utifrån att det endast är texten som ska
gestaltas. Då blir det ofta så att rörelsen, tonfallen och kroppsspråket bara blir
ett sätt att illustrera eller dekorera texten. I allra värsta fall blir det
bara ”talking heads” på scenen.

Som Micke ser det borde man istället först använda texten som en karta, den
karta som författaren har lagt ut för att visa vägen i pjäsen. När skådespelare
och regissör tillsammans provat sej fram efter kartan på scenen vet de vilken
handlingskedja där finns. Då är det dags att släppa texten för att prova de
handlingar man kommit fram till på scenen. Först när man sedan lagt fast
scenerier efter de handlingar man funnit i texten blir det tal om åter knyta
kontakt med texten. Men då använder man texten till att förtydliga de handlingar
och scenerier som spelas och inte tvärtom. På så sätt blir orden istället toppen
på isberget när de väl kommer upp på scenen.

Micke vet mycket väl att det finns en mängd textortodoxa som ser detta
tillvägagångssätt som helgerån. De ser ofta en uppsättning som ett sätt att
förverkliga en författares idéer och tankar. Detta kan ju endast betraktas som
en absurd idé. Författaren har ju redan gjort sitt jobb. Nästa steg måste vara att
regissören och skådespelarna gör sitt jobb. Det är till slut skådespelarnas
möte med publiken som räknas och det är ju just där som den kommunikation som redan
konstaterats består så lite av ordet och så mycket av kroppsspråk, tonfall och
rörelse.

Nu verkar det ju som om den trenden äntligen är på väg
att ändras även på de stora teatrarna i världen, i alla fall om man får tro Theresa Benér Svenska Dagbladet även Leif Zern DN lägger sej i debatten.

…att det dags för nästa uppspel…

…på Kulturama. Denna gång är det Teater ettorna som ska spela upp en collageföreställning byggd på rädsla. Det blir en salig blandning små scener allt från Norén och Strinberg till Tennesse Williams och Jim Cartwright, blandat med egna scener byggda på rädslor. Det blir en högt och lågt, alvar och komik, satt ihop till en sammanhängande föreställning. För att se lite hur de skulle kunna se ut kan ni se en trailer på en gammal föreställning ”Jag drömmer – alltså dör jag” från Teaterstudion som jag gjort med sammma teknik:

 

Dessutom bjuds en del till under kvällen. Det är Lena Carlsson som har regisserat andra små scener.
Föreställningarna ges på Kulturama i Hammarby sjöstad, Tvärbanan till Luma.
Fredag kl 19.00
Lördag kl 14.00 och 19.00
Söndag kl 16.00

Ja, och så får vi inte glömma Mrs. Brown, denna gång från scenversionen:

 

…nu är det över…

Innan föreställningen

…alltså rep- och den första spelperioden på Den Fredlöse. Nu blir det städdag. Rökmaskiner, elgitatarer och marimbor, stora tygstycken, ljusramper och sladdar, kostymer, svärd, stolar, trädgårdsslangar, champagneglas och annat ska packas ihop.
Sen blir det planering inför turné i mitten av maj. Planeringenär efter schemat minst sagt. Repetitionerna blev på tok för intensiva på slutet för att hinna med allt som borde göras. Så nu försöker sej Micke och ensemblen  på en brandkårsutryckningsplanering. Ni lär få höra mer om det vad tiden lider.

Mickes andra brandkårsutryckning är om möjligt ännu akutare. Det är den workshop med Michael Fields från Dell’Arte i Blue Lake, Kalifornien ”The Craft of Comedy” som han håller på att arrangera tillsammans med Bouffonteatern.
Den ska gå av stapeln den 30/4 och 1/5 kl 10.00 – 16.00 Teater Replica,

  • Hantverkargatan 78, Stockholm.
    Den som vill ha mer information eller boka plats går till Bouffonteterns hemsida eller workshopens Facebook event alternativt ringer: 070-770 23 08.
    Micke och Michael har känt varandra sedan Micke gick på Dell’Arte mellan 1989 och 1993.  Sedan dess har Micke anställt Michael som gästlärare både på Teaterstudion och hos Kompani Komedi, men det var bra länge sedan Michael var i Sverige nu.
    Orsaken att Micke tar upp Michael då och då är att han tycker att Michael gör både fantastiskt roliga workshops att gå på och att de är så otroligt lärorika, eller om man ska säga nyttiga. Matnyttiga brukar vara ordet. Man får med sej massor av praktiska lärdomar efter Michaels workshops.
  • Ja sen får vi inte glömma dagens Mrs Brown:

     

    …för att tjata om föreställningen…

    …av Den Fredlöse att det gick förträffligt bra på premiären igår och att han hoppas att många, många hinner komma och kolla. Om nu bara Strindberg slutar rotera på högspinn i graven sin och inser att den nya tiden är här, så kommer nog alla att vara nöjda. Publikereaktionerna var suvärena och föreställningen utvecklades med en riktigt publik.
    Micke är särskilt glad eftersom han – i smyg – var rätt missnöjd med genrepet som tillika var första publikrepet. Föreställningen blev som en rad scener och påhitt staplade på varandra. Han misstänker att skådespelarna blev en smula chockade av att plötsligt i princip sitta i knät på publiken.
    Men nu kan han inte annat än att vara nöjd. Alla bitarna föll på plats.

    Ja, så får han inte glömma dagens Mrs. Brown: