« Posts tagged Strindberg

…med Nya Spöksonaten på Moment Teater…

…att det var det bästa, viktigaste och roligaste han sett på teater på mycket, mycket länge.
Han skriver inte detta som en recension. Faktum är att han inte hade tänkt sej att använda bloggen till recensioner, även om det kommer att komma ett undantag i veckan då han är bjuden till Tur Teatern och deras föreställning av Frankenstein.

Men faktum är att han blev så positivt överraskad efter att ha varit på ett genrep av Nya Spöksonaten. Nu är det så att Micke redan från början är hiskeligt förtjust i Moment:teaters uppsättningar. De har alltid varit roliga, innovativa och lekfulla.
Men denna föreställning är dessutom så otroligt, ursinnigt angelägen. Man har genom Strindbergs Spöksonaten lyckats analysera och gestalta Sveriges politiska historia de senaste tio åren och bakåt. Parallellerna mellan Sverige och Spöksonaten, Hummel och Reinfeldt, Mumien och Palme o.s.v. blir självklara och hela Svenska nytidshistorien blir bara tydligare sett genom Strindbergs ögon.
Historien blir också så tydlig genom att man verkligen får tid att gå igenom allt vad som hänt i politiken de senaste åren. Jag som trodde den svenska politiska teatern var så nattstånden.

Sen blir det ju inte sämre för att hela föreställningen spelas i den ”Momentianska”, förtjusande estetik de alltid briljerar i.

…och föresten svaret på frågan är: Nej, Micke har inte blivit mutad att skriva detta. Han tycker så här.
Och så här skrev pressen:
SvD, DN, Kulturnytt, nummer.se,

…med VT 2011 med Kulturamas teater 1…

…han tänkte publicera en trailer från denna föreställning också. Den ligger ute i sin helhet (c:a 1 timme) för den som vill och orkar se hela. Klicka bara HÄR (man måste scrolla ned en liten bit).

Föreställningen var ett collage av texter från bl.a. August Strindberg, Lars Norén, Jim Cartwright, Tennessee Williams, George David Weiss och Bob Thiele och egna scener.

…med Den Fredlöse av August Strindberg…

…att det var en pjäs han satte upp med sina elever på Kulturama VT 2011, ett litet rum på femte våningen.

Det är en av Strindbergs ungdomspjäser och utspelar sej i original på Island på 1100-talet, men i Mickes version kan man nog säga att den kan utspela sej lite här och var…
Här kommer i all fall en trailer från föreställningen. Håll till godo.

…att ”Jag Drömmer – Alltså Dör Jag”…

…sattes upp med Teaterstudions ettor, 2006, på Kulturama. Det var en collageföreställning, byggd på texter av Pär Lagerkvist, August Strindberg, Tom Lehrer, Michail Bulgakov, egna improvisationer och idéer, med mycket inspiration från surrialism och dada.

…att halva avslutningsföreställningen VT 2011…

…med teaterettorna på Kulturama nu finns här att kolla in. Det är den delen av uppspelet som Micke ansvarade för, den andra delen stod Lena Carlsson för. Han lägger upp den här på bloggen lite som en ursäkt för att han inte har skrivit på ett tag.
Han har varit uppe i Norrland och jobbat på Edelviks folkhögskola i två veckor. Där har han gjort en workshop som grundar sej i arbete med rörelsepartiturer. Den workshopen kommer han att lägga ut här i sin helhet så snart han har redigerat den en smula.

Hur som helst, uppspelet här nedan blev en collageföreställning med texter från bland annat Lars Norén, August Strindberg, Jim Cartwright, Mattias Andersson, Tennesse Williams och egna improvisationer. Den var från början tänkt att koncentrera sej runt rädsla som ett tema.
Det är hela den första delen av uppspelet som ligger här. Det är drygt en timme långt.

Micke har redan lagt ut föreställningen på sajten också. Gå gärna DIT också. Där finns det mer videoklipp att se.

…att han ofta blir frågad om Commedia dell’Arte och masker i moderna pjäser (Dramaten –talet del 6).

Då brukar han svara att det är en dålig idé. Det är en dålig idé därför att det brukar fungera dåligt då en av grunderna i Commedia dell’Arte är dess fasta masker.
De fasta maskerna skapar också fasta karaktärer. Det vill säga varken maskerna eller karaktären som bär mask kan förändras under föreställningens gång. Det samma gäller för de roller som inte bär fast mask. I Commedia dell’Arte spelar de på samma bollplan som de övriga maskerna och efter samma regler, de rollerna till och med kallas masker även om de inte bär masker i ansiktet.
Till exempel kan ju inte en mask som Pantalone, vilken ju representerar döden, åldrandet eller ”de fasta värdena”, och vilken också måste symboliskt dö eller detroniseras i slutet av föreställningen för att ge plats åt det nya livet i form av de förälskade. (se del två eller Den vulgära Komedin)
Säg att Pantalone nu skulle förändras under föreställningens gång och förstå att han hade gjort fel. Då skulle han ju inte längre representera det han står för och således och han skulle inte vara ett hinder längre. Det skulle göra  detroniseringen av honom till en ren avrättning med lätt sadistiska undertoner.

Nu är det ju så att i de flesta moderna pjäser (i princip från psykologins intåg i dramatiken) förändras i alla fall huvudpersonen, man brukar tala om att han genomgår en resa. Det är väldigt sällan samma person publiken möter i början och i slutet på en föreställning.
För att ta två exempel: Nora i ”Ett Dockhem” har genomgått sin resa och kommit ut som en ny fri kvinna när hon slänger igen dörren efter sej i slutet av pjäsen, Ryttmästaren i ”Fadren” som slutet av pjäsen (visserligen likt en
detroniserad Pantalone) blir tvungen att ge upp sin dotter har också måst bli galen på kuppen för att förlora sin status som patriark.

Det här inlägget är det sjätte och sista i en serie från ett föredrag om Commedia dell’Artes relevans idag och i framtiden som Micke höll på Dramaten i september 2011. Se även nummer ett, två, tre, fyra eller fem i serien också.

…att när vädrets makter säger sitt…

 

Torfinn och Orm

…är det lika bra att foga sej. Det var tänkt att de skulle börja repa en utomhusversion av den klastrofobiska versionen som gjordes på Kulturama av Strindbergs ”Den Fredlöse”. Men, men, men… en snabb koll på yr.no visar att väderet inte kommer att bli något vidare till nästa helg då det ska vara färdigt.

 

Kompani Komedi på turné

Istället ska Micke och hans elever repa ihop en liten Commedia dell’Arte-föreställning på c:a 20 minuter. Föreställningen ska vara klar till nästa helg . Allt är ännu så länge i sin linda så det blir mer information lite längre fram.

Förutom det blir det premiär för Mata Hari – Handelshögskolans spex 2011, som Micke har varit högeligen involverad i. Det blir på tisdag den 17/5 kl. 19.00 på Maximteatern, sen spelar spexet på onsdag och torsdag också.

…om ordet på teatern…

 

Micke undervisar.

…att man gärna, särskilt i teaterkretsar, talar om att
hur lite orden betyder i kommunikationen (oftast talar man om en 3 – 4%) då vi
talar med varandra. I stället består det väsentliga i hållningar, gester,
avstånd till varandra, attityder, tonhöjd, tempo o.s.v. – alltså kroppsspråk
och tonfall.

Men väldigt få, även i teaterkretsar, verkar dra konsekvenser av detta. Det
vanliga är att man, då man gör en uppsättning, endast söker efter vad man vill
förmedla via texten. Rörelsen och kroppsspråket blir istället en slags
förlängning av ordet. Alltså rena motsatsen till idén om att orden bara är en
liten del av kommunikationen.

Problemet med att bara låta orden ta den plats de har i kommunikationen kommer
sej av att texten, d.v.s. dialogen eller monologer, är det enda, med undantag
från scenanvisningarna, som författaren har att berätta sin historia med, menar
Micke. Man utgår helt och fullt utifrån att det endast är texten som ska
gestaltas. Då blir det ofta så att rörelsen, tonfallen och kroppsspråket bara blir
ett sätt att illustrera eller dekorera texten. I allra värsta fall blir det
bara ”talking heads” på scenen.

Som Micke ser det borde man istället först använda texten som en karta, den
karta som författaren har lagt ut för att visa vägen i pjäsen. När skådespelare
och regissör tillsammans provat sej fram efter kartan på scenen vet de vilken
handlingskedja där finns. Då är det dags att släppa texten för att prova de
handlingar man kommit fram till på scenen. Först när man sedan lagt fast
scenerier efter de handlingar man funnit i texten blir det tal om åter knyta
kontakt med texten. Men då använder man texten till att förtydliga de handlingar
och scenerier som spelas och inte tvärtom. På så sätt blir orden istället toppen
på isberget när de väl kommer upp på scenen.

Micke vet mycket väl att det finns en mängd textortodoxa som ser detta
tillvägagångssätt som helgerån. De ser ofta en uppsättning som ett sätt att
förverkliga en författares idéer och tankar. Detta kan ju endast betraktas som
en absurd idé. Författaren har ju redan gjort sitt jobb. Nästa steg måste vara att
regissören och skådespelarna gör sitt jobb. Det är till slut skådespelarnas
möte med publiken som räknas och det är ju just där som den kommunikation som redan
konstaterats består så lite av ordet och så mycket av kroppsspråk, tonfall och
rörelse.

Nu verkar det ju som om den trenden äntligen är på väg
att ändras även på de stora teatrarna i världen, i alla fall om man får tro Theresa Benér Svenska Dagbladet även Leif Zern DN lägger sej i debatten.

…att Litteraturbanken är en hiskeligt bra idé…

…och att den är helt gratis. Banken innehåller nu runt 500 klassiska svenska böcker och, till skillnad frånett annat mycket behjärtansvärt projekt – Projekt Runeberg med 1825 böcker i sin databas (de flesta är dock varken genomarbetade eller korrekturlästa) – jobbar det här professionella språkforskare.
Litteraturbanken sitter det alltså fyra heltidsanställda litteraturvetare vilka skriver av, korrekturläser och lägger ut c:a tio böcker i månaden till allmänhetens läsning. Efter som de inte kan publicera allt har de valt att koncentrera sej på fem huvudgrupper:

  • Särskilt utvalda författarskap.
  • Tematiska eller genremässiga grupperingar.
  • Enstaka betydande verk.
  • För svenska språket och litteraturen betydelsefulla översättningar från andra språk.
  • Relevant modern facklitteratur.

Läs mer om Litteraturbanken på DN.

…när det gäller ”Allt går ändå åt helvete”…

…att det är ettornas uppspel på Kulturama 2011 och att jag har regisserat den första timmen av kvällen. Det står mer om detta här. Vi har jobbat hela dagarna ett bra tag nu.

Detta är också den främsta orsaken att jag inte hunnit skriva här på länge. Jag gör dåd och då små tappra försök men det hinns liksom inte med. Inte nu heller egentligen…