Västerviks-Tidningen 29-03-2007
Skådespel med romantik och dramatik

Från stora scenen i Venedig var det igår dags att gästa folkhögskolan i Gamleby. Teater Kulturama framförde skådespelet Bombafu.

Föreställningen handlade om det klassiska ämnet, kärlek. Detta involverade även intriger, lömskhet, fulspel och lyckans slutliga gunst.
- Alla dessa småhandlingar blir avgörande för helhetskonceptet. Att driva en Commedia dell’Arte-grupp, kompani komedi är verkligen jätteroligt, säger Micke Klingvall, regissör och konstnärlig ledare för Teaterstudion.
DET SOM SKILJER det klassiska föreställningen gentemot gårdagens uppsättning. Var att de kvinnliga skådespelarna var män och männen kvinnor. Därtill framfördes spelet med grammelot, det vill säga ett låtsasspråk.
Ungefär som serien Linus på linjen. Det är med andra ord ett löst hållet skådespel med diverse förvecklingar. Därtill kompletteras detta med musik och akrobatik, inflikar Micke.
De drygt 25 åskådarna fick skratta hjärtligt åt skådespelarnas inlevelse. En av föreställningens hödpunkter var när tjänarna började stjäla pengar av varandra och ideligen hördes utropet; Plingeling!

TEATER KULTURAMA ÄR nu ute på en ströturnering i Sverige.
- Detta är första gången vi gästar Gamleby, inflikar Micke.
De nio skådespelarna går sålunda sista året på Teaterstudion i Stockholm, som därtill är Sveriges enda skola med fysisk teater.
- Vi har tidigare satt upp föreställningen under karnevalen i Venedig, därefter blev det även en tur i Rom, men nu har vi alltså dragit igång vår sporadiska föreställningsturné här hemma och det är verkligen jätteroligt att få vara en del av detta skådespel, på pekar Micke Klingvall.
VENDELA ERIKSSON

8 Sidor 2005-03-09
En teater där kroppen är viktigare än orden
De flesta teaterpjäser innehåller så många ord att skådespelarna måste öva länge för att minas alla ord.
Det finns olika sätt att spela teater. I viss teater är orden i pjäsen inte lika viktiga som de brukar vara.
I stället för att använda många ord visar skådespelarna med kroppen vad de tycker, tänker och känner. Sådan teater kallas för fysisk teater.
8 sidor har pratat med Micke Klingvall som lär ut fysisk teater på Teaterstudion i Stockholm.
Vad är fysisk teater?
- I fysisk teater är det kroppen som står för berättelsen i en föreaställning.
Vad är den stora skillnaden mellan vanlig teater och fysisk teater?
- Vanlig teater vill få publiken att fundera på som sägs. De som ser pjäsen ska fundera på vad
den handlar om och på vad den betyder.
- I fysisk teater vill vi inte att publiken ska fundera så mycket. I stället vill vi få publiken att känna saker. Publiken kanske börjar skratta eller gråta när skådespelarna visar med hela kroppen att de är glada eller ledsna, säger Micke Klingvall.
Just nu övar eleverna på Teaterstudion pjäsen KlinePina. Trots att pjäsen är på svenska ska människor som inte kan svenska också kunna titta på pjäsen och ha roligt.
I vår åker de på turné med pjäsen. Bland annat besöker de Finland och Ryssland. Så här säger eleven Amrit Forss om turnén.
- Det känns spännande. Först när vi är i Ryssland får vi reda på vad människorna där tycker om pjäsen. Om de kan läsa vårt kroppsspråk. Men jag hoppas det ska gå bra, säger Amrit Forss.
2005-03-19 Stockholms Fria Tidning
 Distanserat och stiliserat om komedins konst

Klinepine med Teaterstudions andraårselever

Manus: Micke Klingvall och ensemblen
Regi: Micke Klingvall
Spelas i: Kulturamahuset i Hammarby Sjöstad

Teaterstudion är en ärevördig men mycket liten institution i Teatersverige, som sedan 1967 har undervisat i fysisk teater i den store teatermannen Grotowskis anda. På senare år har Teaterstudion även ägnat sig mycket åt commedia dell'arte.
En inte helt självklar kombination, eftersom Grotowskis teater syftar till intensiv känsloutlevelse, medan commedia dell'arten snarare är distanserad och stiliserad.
Teaterstudions elevföreställning Klinepine, som senare i år även ska ut på turné, är ren commedia utan Grotowski. Den bygger på en klassisk komplicerad kärleksintrig, där girigbuken Pantalone vill gifta sig med en ung söt flicka vars far vill tvinga henne till giftermålet fastän hon givetvis är kär i en ung söt pojke i stället.
Tjänarna Arlecchino och Pulcinella får agera mellanhänder i dessa förehavanden men är dessutom rivaler om en annan flicka. Commedia dell'arte kräver mycket av sina skådespelare i form av publikkontakt och improvisationsförmåga i högt tempo, och överlag lyckas de bra.
Några gånger fastnar spelet och går på tomgång, men for det mesta har publiken oförskämt roligt åt de intrikata förvecklingarna. En extra poäng är hur moderna poliser (uppenbarligen på hemväg från Göteborgskravallerna) av misstag arresterar Pantalone som misstänkt demonstrant och terrorist.
Ensemblens publikkontakt lämnar dock en del att önska, i riktigt bra commedia kan halva nöjet bestå i hur skådespelarna svävar ut i långa improviserade dialoger med publiken, här finns ansatser till detta, men möjligen en viss blyghet inför att riktigt gå till attack.
Ensemblen är på god väg att hitta fram till de stiliserade commediakaraktärerna, och särskilt utmärker sig Isabella Alveborg som Arlecchino.
Hos henne känns minsta gest och akrobatiska skutt alldeles säkra och självklara, som om hon likt de gamla italienska skådespelarfamiljerna hade levt med rollen sedan barnsben.
Som helhet är detta en välgjord och roande föreställning i en svår genre som alltför ofta kan göra en recensent besviken. Men så icke denna gång.

Tomas Håkanson
 
Ölandsbladet 2004-03-13
Uttrycksfull rappakalja på folkhögskolan

I tisdags gästspelade stockholmska Teaterstudions sistaårselever på Ölands folkhögskola. Under en timme bjöds den överförtjusta publiken på ett uttrycksfullt triangeldrama framfört av fantasifullt maskerade aktörer med akrobatiska talanger och repliker de inte ens själva förstod.

Boioioioioing!!! är namnet på föreställningen som inte innehåller en enda begriplig replik, bara ett italiensktklingande nonsensspråk á la Linus på linjen. Det kallas grammelot och är ett "språk" med ord lärare och elever själva hittat på.
Nonsensspråket har vi valt dels för att förstärka det fysiska uttrycket, dels for att göra föreställningen oberoende av språk så att vi ska kunna turnera internationellt säger Micke Klingvall, lärare och regissör.
Föreställningens handling är den klassiska: Pappan som vill gifta bort sin dotter, men hon har förälskat sig i en annan och vill följa sitt hjärtas röst och så får de unga tu varandra på slutet. Eller som det uttrycks i programmet, "pilska och giriga gubbar som sätter käppar i hjulen for de unga älskarna och galna tjänare som rör till det ännu mer".

"DET VÄSENTLIGA GÅR FRAM"
 Aktörerna behöver inte vara oroliga att glömma sina repliker - för det finns inga, bara nyckelord. Trots det hade publiken inga större problem att hänga med i svängarna, även om det från vissa delar av de församlade inte bara hördes muntra skratt, utan även osä¬kert fniss som hos dem vilka inte riktigt förstår.

- Det väsentliga går fram och allt intellektuellt krimskrams forsvinner, säger Micke Klingvall och påpekar att huvuddelen av vårt vardagsspråk faktiskt utgörs av kroppsspråk och tonfall, något som Teatergruppens medlemmar förstärker och drar till sin spets.
Commedia dell' Arte, som är genren där denna teatertyp hör hemma, utgör grunden för all västerländsk folklig komedi och hade sin storhetstid för några hundra år sedan, som en uppstudsig och trotsig teaterform. Så nonsensrepliker är inget nytt påfund. Det fanns långt före Linus på linjen och Mr Bean. Redan på 1600-talet använde sig italienska skådespelare av detta, när de blev förbjudna att framföra regimkritiska pjäser.
- Men vi har inget budskap. Det är bara på skoj, säger Micke Klingvall.

VIDARE PÅ TURNÉ TILL POLEN
 Tisdagens föreställning på Ölands folkhögskola var landsortspremiär och den första anhalten på Teaterstudions turné runt om i Sverige och Polen. Att Öland fick den stora äran kan vi tacka Malin Öhrn för, en av de medverkande (i rollen som Pulcinella) och före detta elev på teaterskolan vid Ölands folkhögskola.
- Ölands folkhögskola var det första jag tänkte på. Det var jätteroligt att spela på hemmaplan, säger Malin Öhrn när hon pustar ut efter föreställningen omgiven av sup¬portrar som gratulerar henne till en obegripligt fin insats
.JAN L LINDGREN